Svenskan i sverige och i eu

Regeringens handlingsprogram för svenska språket

Den svenska regeringen beslutade i oktober i år att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att lägga fram ett förslag till Handlingsprogram för svenska språket. Arbetet ska ha som utgångspunkt "att svenska språket ska bevaras som ett samhällsbärande och komplett språk i Sverige, och att det ska förbli ett officiellt språk i EU." (Citatet hämtat från pressmeddelande från Kulturdepartementet den 20/10 2000.).

Kommitténs arbete ska bl a grundas på Svenska språknämndens Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket. Detta förslag, publicerat 1998, beskriver svenskans ställning, i Sverige och inom EU.

I Svenska språknämndens Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket sägs bl a att svenskan bör bevaras som ett officiellt språk i EU och att "principen att svenskan ska kunna utnyttjas som arbetsspråk i flertalet EU sammanhang ska upprätthållas också om eller när EU utvidgas med flera medlemsstater." (Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket, Svenska språknämnden, Språkvård 2/1998).

Detta uttalande ger uttryck för en i Sverige allmän känd oro att något eller några av de stora EU språken (engelska, tyska, franska) ska komma att ges en alltmer dominerande ställning i en utvidgad union, och att bruket av dessa "stora" språk på ett negativt sätt kan komma att påverka språkanvändningen på hemmaplan.

Svenska som samhällsbärande språk

Engelskan blir allt vanligare som arbetsspråk i den Europeiska unionen. Svenska tjänstemän anställda vid Kommissionens generaldirektorat talar engelska under 80% av den sammanlagda tid de deltar i möten. (Melander, Björn; Svenskan som EU språk, Hallgren och Fallgren, 2000).

Svenska språkvårdare har under senare år spekulerat över vad som skulle hända om EU bestämde att t ex engelskan skulle bli unionens arbetsspråk. Om politiska frågor i allt högre utsträckning förs upp på EU nivå och diskussionen där förs på engelska, finns en risk för att den svenska politikens domän minskar och att svenskan därmed blir mindre användbar som offentligt språk.

Svenska språket skulle komma att användas allt mindre i de sammanhang som är av vikt för den svenska samhällsdebatten och för det svenska samhällets funktion. Vi skulle under en lång tid djupa klassklyftor mellan det stora flertalet medborgare och en välutbildad elit. "I ett slag skulle folk i allmänhet bli sämre informerade och inte heller kunna uttrycka sina åsikter så pass väl som i dag." (Westman, Svanlund 1991; Svenskans ställning vid europeisk integration, Språkvård 4/1991).

Svenskarna skulle förlora stringens

Om vi i Sverige skulle överväga att sköta offentliga angelägenheter på engelska måste vi "ta med i beräkningen att svenskarna under överskådlig tid kommer att behärska engelskan mycket sämre än svenskan. Svenskarna är definitivt inte så bra på engelska som vi tror. De flesta av oss blir lite dummare och lite tråkigare, också på vårt bästa främmande språk, än vi är på vårt modersmål." (Westman, Teleman,1999 artikel i Svenska Dagbladet 19/7 1999; Svenska språkets ställning bör lagfästas).

Att engelskan helt skulle ta över vissa funktionsområden från svenskan är knappast troligt, men att EU samarbetet sätter sina spår i det svenska språkbruket är väl knappast att förneka. "En viktig uppgift för svensk språkpolitik och språkvård blir därför att se till att svenskan duger att använda också i fortsättningen även om det inte alltid sker, att översättningar ansluter till svenska normer och ideal och att svenskan inte berövas uttrycksmöjligheter." (Svenska språknämnden, Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket, Spårkvård 2/1998)

Krångelsvenska

EUs juridiska och administrativa tradition är mer kontinental än nordeuropeisk - av naturliga skäl. De nordiska länderna, som av tradition främjar ett enkelt, för alla medborgare begripligt myndighetsspråk, var ju inte med i Gemenskapen från starten.

Juridiska EU-texter blir i svensk version som regel tyngre och mer otympliga än inhemska lagtexter. Det beror på att det inom EU ställs stora krav på att de olika språkversionerna ska vara så identiska som möjligt. Framför allt den sk punktregeln, som säger att mening skall svara mot mening, gör det svårt för de svenska översättarna att anpassa texterna till gängse svenskt språkbruk.

Från svenskt håll har vid flera tillfällen uttrycks önskemål om att EU ska övergå till ett klarare, enklare språkbruk. Sverige kommer under det kommande svenska ordförandeskapet att verka för en ny skrivtradition., Regeringskansliets språkvårdare uppmanar alla att föregå med gott exempel genom "att visa hur EU-texter kan skrivas - utan långa och krångliga meningar, substantivsjuka och jargong." (Artikel "Skriv föredömligt under ordförandeskapet" Klaraposten, Barbro Ehrenberg-Sundin, språkexpert på regeringskansliet).

Ingen förväntar sig väl att europeiska gemenskapens språkbruk helt anpassas till svenska skrivmönster eller att redan existerande regelverk skulle omarbetas till ett enklare skriftspråk. Vi måste helt enkelt acceptera att EUs språkbruk kommer att vara krångligare än vad vi är vana vid, även i framtiden.

Det viktiga är att se till att detta osvenska språkbruk inte "smittar av sig" på det nationella myndighetsspråket, att undvika att" våra myndighetersskribenters känsla för enkelhet och klarhet trubbas av genom det dagliga umgänget med EU-texterna." (Svenskan i EU. Hur kan vi främja kvaliteten på de svenska EU-texterna. Betänkande av utredningen om Svenskan i EU. SOU 1998:4, Stockholm).

Nya ord och termer

Svenskan har sedan Sverige anslöt sig till EU utökats med en mängd nya ord och begrepp, många av dem hämtade från engelskan. Detta är helt naturligt eftersom det överstatliga samarbetet inom EU ger upphov till nya strukturer, arbetsformer, namn och termer som alla måste ges svenska namn.

Inför Sveriges inträde i Unionen översattes på mycket kort tid ca 60.000 sidor EU text till svenska. Arbete som genomförs under en så stark tidspress kan naturligtvis inte alltid hålla högsta kvalitet. Detsamma gäller översättningarna som gjordes under Sveriges första år som medlems, eftersom det tog tid att finna översättare och att bygga upp term- och textdatabaser.

Här måste vi komma ihåg att "EU sett som en process förutsätter kompromisser, också från svensk sida, även beträffande förvaltningsprosan.( Edgren, Håkan, Hot och verklighet i Svenskan som EU språk, se Melander, Björn; Svenskan som EU språk, Hallgren och Fallgren, 2000) I stället för att beklaga EU-jargongens negativa inflytande på det svenska språket måste vi arbeta för att på ett tidigt stadium i förhandlingsarbetet finna bra svenska lösningar. Tjänstemän, översättare och tolkar har alla en viktig funktion i detta språkvårdsarbete.

SVENSK TOLKNING I EU

Svenska språknämnden skriver i sitt Förslag till handlingsprogram för svenska språket att "Höga ambitioner för svenskans del inom EU innebär behov av fortsatt kraftig satsning på tolkar och översättare" och att "..tolkning till och från svenska ska kunna ske vid möten i alla församlingar där icke-tjänstemän deltar, dvs parlamentet, ministerrådet, domstolen samt sociala och ekonomiska kommittén".

De flesta är överens om att tolkningen skall finnas kvar i alla språkriktningar i dessa demokratiskt valda organ. Däremot tycks många anse att tolkning till svenska är överflödig i t ex arbets- och expertgrupper på råds- och kommissionsnivå.

Tolkning enbart från svenska

Åsikten att det viktigaste är att kunna tala, och inte lyssna till, det egna språket förs t ex fram i SOU-utredningen som citerats ovan "..det finns goda skäl att inför en utvidgning av EU se över principerna för tolkning och översättning inom EU institutionerna. Möjligheten att få tolkning från modersmålet borde utvidgas på bekostnad av tolkning till modersmålet." (Melander, Björn; Svenskan som EU språk, Hallgren och Fallgren 2000).

Här måste man fråga sig om det stämmer att tolkning till svenska är överflödig. Har svenskar så goda språkkunskaper att man klarar sig bättre, eller åtminstone lika bra, med tolkning till engelska som till svenska?

-Är det inte snarare så att svenskar har en tendens att överskatta våra kunskaper i främmande språk, och att många förstår mindre än vad de själva (och andra) tror?

Här kan påpekas att Kenneth Larsson, som i ovannämnda SOU utredning, förordar tolkning enbart från svenska, själv säger att "visst förstår handläggarna i huvudsak [! Min kursivering] diskussioner och texter på något av dessa språk [engelska, franska] men hur är det med nyanserna?"

Vem vill ha svensk tolkning?

Av en enkätundersökning genomförd av Björn Melander (Melander, Björn; Svenskan som EU-språk, Hallgren och Fallgren, 2000) framgår att 80% av ledamöterna i Europaparlamentet ibland lyssnar på tolkning till andra språk än svenska, trots att svensk tolkning finns att tillgå.

I Sociala och ekonomiska kommittén och Regionkommittén uppges 25 % av ledamöterna alltid lyssna till svensk tolkning när sådan finns att tillgå. 70 % säger sig ibland välja bort svensk tolkning och i stället lyssna till tolkning till ett annat språk (nästan uteslutande engelska).

Som anledning uppges att det p g a av relätolkningen (tolkning via ett annat tolkspråk) tar för lång tid innan man får höra tolkningen.

Brist på tolkar

Enkätsvaren från svenska tjänstemän som deltar i olika kommissions- och rådsmöten visar att man gärna skulle vilja använda sig av svensk tolkning i större utsträckning, men att tolkning till svenska inte alltid finns. Man säger också att man väljer tolkspråk utifrån mötesdokumentationens språk. Finns dokumenten enbart på engelska, eller om översättningen till svenska inte känns tillförlitlig, föredrar man engelsk tolkning.

Björn Melander säger att "Får man tro de svar som lämnats in tycks det i många stycken vara resursproblem (brist på tillgängliga tolkar och svårigheter att få fram översättningar i tid) som framtvingar användandet av andra språk"

Framtida behov

Som har beskrivits ovan finns det uppenbarligen en efterfrågan på fler svenska tolkar. Som är fallet med alla "nya" medlemsländer, finns det även problem som hänger samman med bristande kvalitet, bristande erfarenhet och svårigheter orsakade av att lämpliga svenska termer saknas. Enkätsvaren i ovannämnda undersökning visar också att man inte alltid "litar på" tolkningen till svenska.

Det är därför av högsta vikt att inte bara utbilda fler svenska tolkar, utan att också se till att den svenska tolkningen håller en hög kvalitet.

Om svenskan ska ha en framtid som aktivt EU språk är det också av högsta vikt att de som använder, eller skulle kunna använda sig av, tolkning (oavsett om de är ministrar, poliser, gruvarbetare eller hårfrisörskor) förstår att det inte är samma sak att lyssna till och läsa ett främmande språk som att använda sitt eget modersmål. Detta gäller naturligtvis i än högre grad för den som talar inför en internationell publik.

En annan intressant fråga att diskutera i framtiden är om de resurser som står till förfogande för att erbjuda svensk tolkning alltid används på bästa sätt. Kanske tolkarna skulle kunna erbjudas dem som verkligen behöver tolkning i högre utsträckning än i dag.

Slutligen måste vi se till att undanröja alla missförstånd som råder om hur tolkning fungerar och vad den kostar. I en debattartikel i Dagens Nyheter påstås att det i en Union med 25 medlemsstater kommer att krävas 4.000 tolkar enbart i Parlamentet. (Debattartikel i Dagens Nyheter 22/10 2000, Nils Hörberg, fd riksdagsledamot)

Ett i svensk press ofta återkommande påstående är att tolkning och översättning "äter upp" 30 % av EUs totala budget

Dessa felaktiga uppfattningar leder till en olika radikala förslag om hur tolkningen i EU kan göras mer kostnadseffektiv.

T ex föreslår den svenske Rikspolischefen (Debattartikel i Dagens Nyheter 28/9 2000, Rikspolischef Sten Hecksher) att enbart fyra språk ska tillåtas i EU arbetet, och att ingen - av rättviseskäl - ska få tala sitt eget språk.

Babels torn byggs upp igen - tolkar runt om i världen förenen eder.

Läs mer om svensk språkpolicy på:



Recommended citation format:
Gerd Elisabeth MATTSSON. "Svenskan i sverige och i eu". aiic-usa.com November 23, 2000. Accessed May 20, 2019. <http://aiic-usa.com/p/287>.